KRÖNIKA. ”Nu har en lärare på min skola sagt upp sig eftersom hon inte kan komma till jobbet med bussen!”
Min dotter var påtagligt upprörd.
Hon är inte ensam.

På senare tid har det stormat kring den skånska kollektivtrafiken. Skåningarna har fått se bussturer som har ställts in, avgångstider ändras och nya rutter.

Som centerpartist ligger det i själen att människor ska kunna bo, leva och arbeta i hela Skåne. Och att kollektivtrafiken är en viktig pusselbit för att man ska kunna göra det. Även när det råder coronapandemi.

Som centerpartist ligger det också i själen att inte slösa med pengar och naturresurser.

Låt mig strax återkomma till detta, först en snabb bakgrund om vad som har hänt i den skånska kollektivtrafiken:

Den 12 mars beslutade en enig kollektivtrafiknämnd – alltså politiker från alla partierna – att ge Skånetrafikens tjänstemän i uppdrag att bevaka, utreda och vidta eventuella åtgärder med anledning av covid-19 avseende kollektivtrafiken och resenärer.

Nämnden gav med andra ord Skånetrafikens tjänstemän frihet att göra som de ville. Vilket de gjorde. Den nioprocentiga neddragningen av busstrafiken är ett resultat av det beslutet. Kombinerat med det faktum att Skånetrafiken varje sekund går med förlust på 41 kronor.

Jag tror att Skånetrafiken har försökt göra så gott som de har kunnat. Men kunskapen om hur förändrade bussturer slår mot byar, orter, kvarter och människor som bor i närheten av enskilda busshållplatser – den kunskapen finns bäst runt om i kommunerna. Inte på Skånetrafikens huvudkontor i Hässleholm.

Nu tillbaka till det där med att inte slösa med pengar eller naturresurser.

Grundproblemet är nämligen: För få reser kollektivt. En tom buss som rullar på de skånska vägarna – oavsett om bussen är gul eller grön – är resursslöseri.

Så hur får vi fler att välja att åka kollektivt?

Det är en fråga som jag tycker att vi politiker, Region Skånes tjänstemän och du som läser den här texten borde fundera mer på.

Jag skulle vilja att vi talade mycket mer om hur vi löser människors behov – att kunna resa inom Skåne – snarare än att låsa fast oss vid bussar och tåg. Annars riskerar man att bli som Facit; världens bästa skrivmaskinstillverkare. Fram till dess att folk kunde lösa sitt behov (kommunicera via skrift) mycket enklare med datorer.

Vilka praktiska lösningar skulle få till exempel sönderstressade småbarnsföräldrar i byar och i städer runt om i Skåne, att välja att åka kollektivt istället för att ta bilen? Har de ens något alternativ till bilen idag?

I bransch efter bransch har vi sett hur digitaliseringen har ändrat företagens affärsmodeller. Vi har sett hur organisationer som har omdefinierat sig själva också har kunnat erbjuda mer flexibla lösningar när de har lyft blicken från sina nuvarande produkter och tjänster och istället fokuserat på människors behov.

Vad är det som säger att kollektivtrafiken antingen måste gå på räls eller ha minst fyra hjul? (Flygbolaget Virgin erbjöd till exempel sina kunder transport med MC i London eftersom det var det smidigaste sättet att ta sig fram på i rusningstrafikens köer.)

Eller att transporten alltid måste ske enligt en tidtabell? (Vi i Centerpartiet har länge drivit frågan om mer anropsstyrd kollektivtrafik, det vill säga att transporten sker när man kommer överens om det.)

För att bara ta två exempel. Om du funderar på frågan kan du säkert komma på massor av andra idéer.

Menar vi allvar med att människor ska bo, leva och arbeta i hela Skåne, måste vi se till att få en kollektivtrafik som fungerar i folks vardag. Inte försöka se till att få människor som funkar i Skånetrafikens vardag.

Annette Linander (C)
Regionråd med särskilt ansvar för digitalisering

P.S. Skolledningen lyckades ändra i schemat, så läraren på dotterns skola kan vara kvar.