KRÖNIKA. Häromveckan publicerade Kvällsposten en debattartikel skriven av mig och mina kollegor Sofia Nilsson och Lennart Pettersson som handlar om regionernas betydelse för sjukvården. Det är ett viktigt ämne som jag ville skriva ännu lite mer om. För ingen har nog missat att det under covid-19-pandemin har talats mycket om svensk sjukvård och regionernas roll och ansvar för den samma.

Medan jag tror att samtliga partier är överens om att vården ska ligga så nära den enskilda medborgaren som möjligt, så är det trots det vissa som just nu lobbar för det rakt motsatta. De förespråkar att ansvaret för sjukvården ska flyttas från regionerna till staten, men utan att tydligare berätta hur det skulle lösa våra problem.

Covid-19 har utan tvekan blottat många av de problem som länge funnits inom sjukvården. I ovan nämnda debattartikel nämner vi flera exempel: på regional nivå för vi en evig kamp för att ha kvar alla våra tio skånska sjukhus, vi ser ett ständigt behov av fler vårdcentraler och vi kämpar mot såväl läkarbrist som sjuksköterskebrist, för att nämna några personalkategorier.

Att svensk sjukvård står för stora utmaningar är det alltså ingen tvekan om. Men hur ett förstatligande skulle vara svaret på dessa problem, det är mindre tydligt. Ett förstatligande skulle innebära att beslut fattas längre ifrån våra skåningar. Det skulle ge oss ett system där man kommer erbjuda vård på en basnivå, snarare än att låta vården konkurrera med goda insatser. Vad det framför allt skulle skapa är ett system där man fråntar den enskilde medborgaren dess största maktredskap, det vill säga möjligheten att kunna välja den vård man finner bäst. Att vissa anser att ett förstatligande skulle ge våra medborgare bättre och närmare vård är för mig en gåta.

Covid-19 har gjort det tydligt att det finns många saker som måste förbättras, men jag är övertygad om att det handlar om just förbättring, inte total förändring. Staten måste vässa sina uppföljningsinstrument och se till att hantera och koordinera centrala beredskapslager. Vi regioner måste samverka mer, och staten måste samverka mer med oss. Vi måste bli bättre på att samarbeta när vårdbelastningen är skev, vi måste kunna arbeta bättre tillsammans vad gäller sjukvårdsmaterial och vi måste ibland koordinera oss kring vissa beslut som idag fattas självständigt av varje enskild region.

Men covid-19 har också visat är att regionerna är kompetenta och kapabla. Det är med stolthet jag kan se tillbaka på den enorma omställning som genomförts i Region Skåne sedan pandemin bröt ut. Region Skåne utökade snabbt antalet IVA-platser, såg till att säkra upp sjukvårdsmaterial och ställde på flera håll om vården för att kunna erbjuda flera olika digitala arbetssätt. Bara för att ge några exempel.

Ja, saker måste förändras men jag är övertygad om att det är regionerna som har de bästa förutsättningarna för att utforma vården efter just de egna lokala behoven och förutsättningarna. Det fina arbete många regioner har gjort under pandemin visar att vi i högsta grad har möjlighet att göra skillnad. Låt oss inte underskatta regionernas kapacitet och betydelse.

Birte Sandberg (C)
Ordförande i primärvårdsnämnden