KRÖNIKA. Coronakrisen påverkar, och dominerar, i allra högsta grad det politiska arbetet på alla nivåer. När det gäller kollektivtrafiken präglas min vardag av resandeminskningar, förlorade intäkter och frågeställningar om framtiden. När får vi tillbaka det stora antalet resenärer som vi hade innan? Hur ska vi hantera underskotten? Vilka kreativa lösningar som kommit fram i krisen ska vi behålla och vidareutveckla?

Fokus på att hantera en global pandemi och dess förödande konsekvenser innebär dock inte att vi lägger allt annat åt sidan. Den skånska kollektivtrafiken genomgår en viktig förändringsresa och det måste vi hålla i så gott det går. En viktig fråga som vi i Alliansen prioriterar högt sedan vi tog över styret efter valet 2018 är tryggheten i kollektivtrafiken.

Skånetrafiken följer upp avvikelser relaterat till trygghet och säkerhet. Under 2019 var antalet 620 stycken. Detta ska sättas i relation till de 170 miljoner resor som gjordes under året, även om det givetvis är 620 avvikelser för mycket. Man kan alltså konstatera att de allra flesta som reser med den skånska kollektivtrafiken, eller jobbar på våra bussar och tåg, inte utsätts för otrygghet. Det utesluter dock inte att man kan uppleva otrygghet och att vi från politikens sida ska göra allt som står i vår makt för att det ska vara tryggt och säkert att resa.

I kollektivtrafiknämnden har vi fattat ett antal beslut för att öka tryggheten. Vi har ett pågående pilotförsök med flexibla nattstopp på två busslinjer, en stadsbuss i Malmö och en regionbuss mellan Kristianstad och Åhus.

För ett par veckor sedan fattade vi också beslut om att inrätta ett särskilt trygghetsnummer i den skånska kollektivtrafiken, som ska vara på plats senast i november i år. Det är ett särskilt prioriterat nummer som man kan ringa till dygnet runt, alla veckans dagar, om man till exempel upplever att personer i trafiken känns hotfulla och bråkar, om någon har somnat och riskerar att råka illa ut, om någon klottrar, förstör eller vandaliserar, om man står ensam och känner sig otrygg vid hållplatsen eller om man har en funktionsvariation och känner sig otrygg under resan. Jag ska vara ärlig och säga att det inte har varit ett självklart beslut. Skånetrafiken kan inte och bör inte ta över ansvaret från Polisen eller andra myndigheter. Gränsdragningen är inte helt enkel. Däremot vet jag att Skånetrafikens samarbete med andra myndigheter fungerar bra, eftersom vi alltid befinner oss i situationer där flera olika aktörer spelar en viktig roll. Trafikoperatörer kör trafiken och anställer förare, Jernhusen eller kommunerna äger tågstationerna, kommunerna äger busshållplatser, upphandlade säkerhetsföretag har väktare och ordningsvakter.

Det är trots allt dessa gränsdragningar som präglar de flesta trygghetsrelaterade frågorna hos oss. Vi vill gärna öka kameraövervakningen vid stationer och hållplatser, men eftersom vi inte äger någon av dessa kan vi inte bara sätta upp kameror hur gärna vi än vill. Samarbete och dialog, med kommuner och fastighetsägare i detta fall, är avgörande för att vi ska lyckas. Jag är optimistisk och tror att vi kommer att lyckas, med såväl kameraövervakning som trygghetsnumret.

Kollektivtrafiknämnden har också gett beredningsutskottet uppdraget att under 2020 utreda hur frågor gällande trygghet och säkerhet kan följas upp och hanteras. Syftet är att ta ett större grepp om frågorna på politisk nivå och att ännu mer samverkan ska prägla arbetet. Jag har egentligen lite svårt för möten och dialog i all evighet – jag drivs av konkretion och resultat. Men när det gäller trygghetsfrågorna måste vi mötas, ha en dialog och samarbete. Det tar tid och kan kännas omständligt ibland, men jag är övertygad om att detta är vägen framåt.  

Carina Zachau (M)
Regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden