KRÖNIKA. Ingen kan med säkerhet säga om vi har valt rätt eller fel väg, det får en senare utvärdering påvisa. För mig personligen känner jag att vi har valt en mellanväg som å ena sidan innebär frihet under eget ansvar – men å andra sidan kan vara riskabel. För vad gör vi när individerna inte förmår att ta sitt eget ansvar? Ska en enskild individs agerande leda till kollektiv bestraffning i form av restriktioner? Det är inte en enkel situation som Sverige och världen befinner sig i, men en sak är säker – vi kommer att göra uppoffringar och det kommer att vara svårt, men vi kommer, förr eller senare, att klara oss.

I tider av kris har vikten av en god beredskap aldrig varit så framstående som den är nu. För oss i Skåne har det varit avgörande med bland annat restriktiva åtgärder för att förebygga smittspridningen. Det har inneburit tuffa, men nödvändiga beslut, som exempelvis att ställa in all elektiv (planerad vård), besöksförbud på sjukhus och att vi endast erbjuder akut tandvård. Samtidigt som vi känner av effekterna av social distansering vilket har inneburit ett dråpslag mot såväl kollektivtrafiken som kultursektorns intäkter. Fram till dagens datum har vi i Skåne befunnit oss i stabsläge i 109 dagar och arbetet lär fortsätta ett bra tag till. Men samtidigt behöver vi blicka framåt. Det kommer en framtid efter pandemin. Den framtiden kommer inte vara rolig – men redan nu behöver vi tänka i förväg. Framtiden kommer att präglas av en omfattande vårdskuld till våra patienter i hela landet. Vi kommer få omfattande hälsokonsekvenser som: ökad psykisk ohälsa bland flera generationer och i synnerhet bland våra årsrika, som genomgår en extra tuff period just nu. Samtidigt dyker flera rapporter upp om ökat våld i hemmet, en ökad missbruksproblematik och sist men inte minst – flera arbetslösa individer, som en följd av viruset.

Och sist men inte minst – delar av medarbetarkåren inom vården som har jobbat dygnet runt, som troligtvis har skjutit på sin semester och med all rätta – känner sig utmattade. Här blir balansen mellan en bra arbetsgivarpolitisk insats och en bra vårdpolitisk insats för patienterna oerhört viktig.

Jag kanske framstår som cynisk och pessimistisk nu, men efter viruset och restriktionernas tid väntar oss en ännu tuffare period. Så enkelt är det.

Nåväl. Det är här vi politiker tillsammans med våra experter behöver kavla upp våra armar för att börja fundera på – vad väntar oss efter krisen? Och vad behöver vi göra politiskt för att bland annat stärka vården och ge medarbetare en ännu bättre arbetsmiljö?

Nu behöver vi fokusera på det som är allra viktigast – att minska smittspridningen och ge vårdens medarbetare de allra bästa förutsättningarna för att klara av pandemin. Vi kommer att återgå till det vi en gång betecknade som normalläge i Sverige och resten av världen, och då behövs en god politik för tillväxt, en välmående hälso- och sjukvård såväl som välfärd.

Till dess håller vi huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena.

Gilbert Tribo (L)
regionråd och ordförande i Region Skånes hälso- och sjukvårdsnämnd