KRÖNIKA. Våren 2020 har präglats av Coronaepidemin. All kraft har inriktas på att bekämpa smittspridning och ta hand om de insjuknade. Region Skåne har hittills lyckats möta hotet väl, sjukvården klarar sitt uppdrag och vi har försökt hjälpa kommunerna att på bästa sätt agera i äldreomsorg och hemtjänst för att smittan bland de äldsta och svagaste ska kunna begränsas.

Vi har haft mycket nytta av en lång tid av samarbete mellan regionen och kommunerna, bland annat med fokus på hygien och sjukvård. Redan under min tid som ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden 2010-14 arbetade vi med ett hemsjukvårdsavtal som skulle uppgradera den gamla ädelreformen, och 2016 kunde avtalet slutligen tecknas. Det innebär att vi var ense om att kommunerna förstärker sjukvårdskompetensen i äldreomsorgen, bland annat med sjukskötersketjänster. Regionen ökar sin kapacitet för att komma ut till de äldre med kort varsel.

Det senare manifesteras bland annat med mobila team, vilket vi nu kunnat bygga vidare på under Coranabekämpningen. Snabbt kunde regionen ha nio mobila team i gång som kan komma till äldreboenden med misstänkt covidsjuka, samt ge stöd för hur behandlingen ska ske och hur man ska undvika att smittan sprider sig.

Utan detta goda samarbete mellan de skånska kommunerna och regionen så hade vi kunnat vara i ett betydligt sämre läge. Dessutom har vi haft ett mycket bra samarbete med länsstyrelse.

Att situationen hittills varit under kontroll betyder inte att vi i regionen och vi som medborgare kan slappna av. Vi måste hålla i ännu flera månader med att hålla fysiska avstånd och tänka på smittspridningen. En god handhygien hoppas jag vi fortsätter att hålla även i framtiden: Tvätta händerna, det hindrar många sorters smittor och förgiftningar.

Coronakrisen präglar alltså vardagen just nu och skall göra så. Jag tror att man måste titta framåt för att hantera den akuta krisens följder. Det gäller inte minst den ”vårdskuld” som uppkommer genom att en hel del vanlig sjukvård för anstå – ibland för att resurserna behövs, ibland för att patienterna själva väljer att vänta. Vi kommer tyvärr att gå in i vardagen efter epidemi med längre köer och kanske ibland sjukdomstillstånd som förvärrats av väntan.

Samtidigt har vi en personal som just nu ger allt och kanske behöver semestrar, kompledighet och annan återhämtning. Regionens ekonomi är också ansträngd, inte bara av sjukvårdskostnader utan av uteblivna intäkter: Kollektivtrafikens biljettintäkter har sjunkit liksom Folktandvårdens och kulturinstitutionerna. Och viktigast är att den ekonomiska svackan slår mot skatteintäkterna.

Vi går in i ett läge med större behov samtidigt som resurserna i samhället minskar. Mycket tyder på att det får mötas av stat, region och kommuner även om den offentliga sektorn får ett underskott. I vår modell betyder det att staten ska låna pengar och stå för skuldsättningen. Kommuner och regioner ska enligt lagstiftningen alltid gå ihop.

Staten har lovat stå för de direkta kostnaderna av epidemin och det är bara att hoppas att regeringen lever upp till detta. Men frågan är om inte staten också skulle ta viktiga beslut om infrastrukturinvesteringar. Det finns planer som skulle kunna flyttas fram och bidra till långsiktig konkurrenskraft samtidigt som byggverksamheten bidrar till att hålla samhällets hjul igång. Byggkostnaderna kan också bli lägre i en konjunktursvacka.

För Skåne finns många viktiga projekt: Fyra järnvägsspår Malmö-Hässleholm som en del i nya stambanor är ett, men även Skånebanan Helsingborg-Kristianstad och den felande länken på Västkustbanan norr om Helsingborg. Även landsväg behöver investeringar: Sex körfält på E6 och ytterligare uppgradering av E22 och E65 är några projekt men även våra regionala vägar behöver kunna fungera, till exempel väg 11 till Österlen.

Utöver detta kan man fundera på om inte samhället skulle må väl av statliga investeringsstöd till om- och nybyggnad av våra sjukhus. Nästan alla landsting byggde sina stora sjukhus från mitten av 60-talet och de behöver nu rustas igen. För Region Skåne har vi pågående och planerade projekt i storleksordningen 50 miljarder. Ett statligt stöd skulle göra det lättare att förverkliga detta i rätt tid.

Carl Johan Sonesson (M)

Regionsstyrelsen ordförande