KRÖNIKA. Coronaviruset påverkar oss och hela vårt samhälle på många sätt. Vi reser inte, många arbetar hemifrån, vi tvättar händerna som aldrig förr och vi umgås inte som tidigare. Äldre och andra riskgrupper isolerar sig, företag efter företag vittnar om enorma svårigheter och många går i konkurs när i princip alla intäkter försvunnit. Ingen vet i dagsläget hur länge vi kommer att påverkas på detta sätt.

Men hur påverkas vi på lång sikt? Hur kommer vårt sätt att tänka, agera och förhålla oss ändras? Vad är det nya normala? Jag tror att spåren av coronaviruset kommer att finnas kvar och prägla oss under en lång tid framöver.

Om man för några månader sedan kom körande vid Center Syd, Väla, Svågertorp eller vilket annat skånskt handelsområde som helst på kvällar eller helger var det fullt med bilar. På insidan var det lika belamrat med folk. Nu väljer många att istället åka ut i naturen och jag hörde på nyheterna att det hade varit fullkomligt trafikkaos på väg 102 när ett stort antal skåningar skulle ut i det fina vädret och titta på de blommande körsbärsträden. Detta samtidigt som diskussionen om trängsel i kollektivtrafiken präglar såväl den mediala bevakningen som det intensiva arbetet som sker dagligen på Skånetrafiken.

Innan coronaviruset kom var nog de flesta skåningar överens om att trängsel på bussen eller på tåget, det är när alla sittplatser är upptagna och golvet är fyllt av stående resenärer. Jag menar inte att det är bra när man behöver stå upp under sin resa, men det var inte många som upplevde trängsel förrän sittplats saknas helt på en längre tågresa, eller möjligheterna att hålla i sig stående på bussen inte fanns.

Idag ser det helt annorlunda ut. Givetvis finns en rädsla för att resa med en buss eller ett tåg med allt för många andra skåningar och att trängsel ska uppstå. Idag är definitionen hos de flesta nog snarare att det sitter en person på varje ”dubbelsäte”.

Hur kommer vi att se på, och definiera, trängsel när coronakrisens värsta skeenden är över? Vad är det nya normala? Hur kommer vi reagera?

Kommer fler välja att få maten hemlevererad för att det ju faktiskt var ganska bekvämt, eller kommer det första vi gör när faran är över vara att gå ut och handla i en fysisk matbutik och njuta av varje sekund av närhet med främlingar?

Kommer vi fortsätta betrakta bussen som full när det sitter en person på varje dubbelsäte och avstå? Eller kommer vi med glädje sätta oss bredvid någon vi inte känner och faktiskt prata med varandra?

Kommer barn, barnbarn och bekanta fortsätta hjälpa och skjutsa sina äldre släktingar eller kommer de att återgå till färdtjänst och sjukresor som tidigare?

Jag vet inte svaret på någon av dessa frågor, men vi behöver verkligen fundera på det. Att coronaviruset fått en enorm prägel och påverkan på vardagen idag vet vi givetvis redan. Men vad är det nya normala efter krisen? Det behöver varje politiker tänka på och förhålla sig till, för vi kan inte missa när en hel befolknings beteende förändras i grunden.

Jag vill också passa på att tipsa om Skånetrafikens nya tjänst där man i realtid kan följa hur stor andel av sittplatserna på bussarna och Pågatågen som används. Då kan man själv planera sin resa om man vill undvika trängsel. Ett exempel på hur krisen har fått oss att tänka om, tänka snabbt och tänka nytt. Du hittar tjänsten här.

Carina Zachau (M)
Regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden