DEBATT. Vad händer med vården om till exempel elnätet eller it-systemen slås ut? Frågan är förstås särskilt skrämmande i dessa tider.

Är det bäst att satsa på stora enhetslösningar eller att sprida riskerna genom att arbeta med småskaliga lösningar som samverkar? Själv tror jag på småskalighet.

Låt mig ge tre exempel hur sårbarheten när det gäller livsviktig infrastruktur i Skåne kan minska genom ökad småskalighet.

• För vissa är lösningen på den rådande elbristen i Skåne att bygga ett nytt kärnkraftverk i regionen. Men att lita till en enda källa är vanskligt. Ett fel på ett ställe, och konsekvenserna kan bli oöverskådliga. Bättre är att satsa på att flera olika miljövänliga källor, som vind-, våg- och solkraft, utspridda över Skåne, ska stå för den energi som behövs.

• Det går idag inte att tala om ett heltäckande stabilt fibernätverk, särskilt när många av bredbandsföretagens servrar är centraliserade till Stockholm. Släcks Stockholm, släcks Sverige. Därför krävs en ökad nationell samordning. Det behöver finnas ett finmaskigt – småskaligt – nätverk av fiber över hela landet, så att datan kan ta andra vägar om någon del klipps av. Staten måste investera mer i robusta nät och reservsystem – annars kommer de stora vinsterna med digitalisering att gå förlorade.

• Allt fler skånska kommuner samarbetar kring det dricksvatten deras invånare behöver, till exempel genom att slå samman kommunala vattenbolag. Resultatet blir ofta i slutänden att ingen på kommunal nivå arbetar med att fortsätta att säkra de mindre reservvattentäkterna. Istället för att förlita sig på att en enda stor vattenledning ska försörja en hel kommun med dricksvatten, skulle jag vilja att kommunerna fortsätter att också förvalta och förädla sina egna reservtäkter.

I slutänden handlar säkerhet om huruvida man ska lägga alla ägg i en korg eller sprida riskerna. Stora system har sina fördelar – ända tills den dag de slutar fungera.

Annette Linander (C)
regionråd och gruppledare

Debattartikeln har tidigare publicerats i Sydsvenskan.