KRÖNIKA. Vårt samhälle befinner sig i krisläge. Graden av kris debatteras livligt, men vi kan nog vara överens om att de senaste dagarnas utveckling är något som kommer att återfinnas i våra historieböcker tillsammans med exempelvis tsunamin 2004, 11 september attentatet och Estonias förlisning. Länder sluter sig, skolor och arbetsplatser stängs och ekonomin gungar.

Kriser plockar fram det vackraste och det fulaste i den mänskliga naturen. I media läser vi om hur personer med asiatiskt utseende trakasseras och hur föräldrar, med sina barns bästa för ögonen, exkluderar andra barn på ett sätt som inte skulle ske normalt och inte är acceptabelt. ”När känslorna styr går vettet hem” sa man förr, och nu ser vi kloka människor agera på märkligt sätt.
Samtidigt värms mitt hjärta av alla goda initiativ som kanske inte når ut på samma sätt. Facebook- grupper som erbjuder hjälp med att handla åt personer i ensamhushåll som är isolerade. Andra som förmedlar spel, böcker och leksaker till de som sitter i karantän.

Jag var själv, tillsammans med min familj, i Khao Lak när tsunamin kom. Vi är tacksamma för att vi överlevde och känner medkänsla för alla som drabbades. I den aktuella krisen formades snabbt ett samarbete mellan oss ”överlevare”, turister och thailändare tillsammans. Att ha en uppgift och att hjälpa andra var, för mig, ett sätt att hantera min egen oro och få någon sorts kontroll över situationen. Att i det läget misstro mina medmänniskor och skapa konflikter hade bara ökat min egen stress.

Med den lärdomen vill jag uppmana alla att se till att corona-viruset inte får så split mellan människor. De flesta av oss kommer knappt att märka att vi blir sjuka, men vi kan smitta gamla och sjuka som inte kommer lika lätt undan sjukdomen. Ta hand om varandra – på två meters avstånd. Låt förnuftet styra i så stor utsträckning som du kan.

I dag kan vi inte med säkerhet veta vilka konsekvenser coronaviruset får – men vi vet vad vi kan göra för att begränsa smittan. Låt oss gemensamt ta ansvar för att göra det vi kan för att begränsa smittspridningen: undvik stora folksamlingar och resor, tvätta händerna, avstå från kindpussar, kramar och handskakningar, stanna hemma. Låt oss inte glömma människor i vår närhet – grannar, släktingar, vänner – som kan behöva hjälp med att handla eller ta ut hunden, eller bara en pratstund. I tider av oro kan ensamhet bli mycket påfrestande. Vi hjälps åt, men vi gör det med minst två meters avstånd mellan varandra.

Anna Mannfalk (M)
regionråd och 1:e vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden