KRÖNIKA. Varje år dör 1 350 000 människor i världen i trafiken, enligt en undersökning från Världshälsoorganisationen. Trafikolyckorna i Sverige med dödlig utgång står för en väldigt liten del, men det är viktigt att komma ihåg i dessa tider när Corona-virus och andra sjukdomar diskuteras vid de flesta köksborden. Spridning av farliga smittor ska givetvis inte förringas och förtjänar den uppmärksamheten, men vi pratar inte lika ofta om hur allvarliga skador och i värsta fall även dödsfall sker i samband med något så vardagligt som en transport från punkt a till punkt b.

1997 beslutade riksdagen att Sverige ska ha en nollvision – ett långsiktigt mål att ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Antalet döda i trafiken minskar i princip varje år, men sedan nollvisionen infördes har antalet ändå överstigit 9000. Mycket har gjorts för att öka trafiksäkerheten, men det finns mer att göra, inte minst med tanke på den växande befolkningen i våra större städer.

Städerna växer i alla dimensioner. De blir större till ytan och förtätas. Det kräver smarta lösningar som innebär att buss, cyklar och gående kan ta sig fram samtidigt som befolkningen ökar och bilarna blir allt fler. Det handlar inte om att vara emot bilar, för många skåningar är det en nödvändighet för att få vardagspusslet att gå ihop. Men mark en ändlig resurs som ska användas på bästa möjliga sätt för att alla trafikslag och alla former av transporter ska kunna samsas om ytan.

Jag tror att vi behöver se oss omkring i världen och lära oss av vad som fungerar bra men också vad som fungerar dåligt. Förra veckan deltog jag i Global Ministerial Conference on Road Safety, som var väldigt givande och inspirerande. Flera diskussioner med andra deltagare fick mig att fundera en hel del.

I London finns en enormt utbyggd kollektivtrafik i form av tunnelbana och buss. Där kör man inte bil i stan, det finns knappt några parkeringsplatser. Samtidigt har de samma utmaningar med trafik på landsbygden utanför städerna som vi har. Givetvis är ingen av de skånska städerna i Londons storlek, men det är intressant ändå.  

Atlanta och Barcelona har lika många invånare. Samtidigt är Atlanta 10 gånger större till ytan. Hur har de planerat sina städer? Hur rör sig människor?

Det är roligt att Skåne växer. Möjligheterna det för med sig är oändliga, men vi måste också ta ansvar för de utmaningar det innebär.

Carina Zachau (M)
regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden