KRÖNIKA. Efter lite mer än ett år som regionråd är jag mer övertygad än någonsin om att Sverige behöver en genomgripande förändring av hälso- och sjukvården. Redan 2013 lanserade dåvarande socialministern Göran Hägglund idén om att lägga ner landstingen. Det har funnits krav på det redan tidigare men det här var kanske första gången som kravet togs på allvar. Fortfarande efter sju år är det helt tomt i regeringspartiernas reformagenda trots att krislarmen inom vården duggar tätt och fler och fler inser att vi är bundna i ett system som inte fungerar.

Januariöverenskommelsen löser inte vårdkrisen, den tillfredställer bara Socialdemokraternas maktbehov. Det är en överenskommelse som bygger på halvdana kompromisser och den har lagt en våt hand över alla spännande idéer som togs fram på socialdepartementet under allianspartiernas sista år. Under tiden växer vårdköerna, överbeläggningarna på sjukhusen blir allt värre och pressen på personalen bara ökar.

Dagens styrning med 21 regioner infördes för 150 år sedan. Den är föråldrad och har lett till att vårdens engagerade och kompetenta medarbetare drunknar i byråkrati och revirtänkande. Medarbetarna får för lite utrymme att arbeta med det som är kärnan i sjukvården och det som de egentligen brinner för, att bedriva vård och ta hand om patienter och deras anhöriga på bästa möjliga sätt. Ängsligheten från myndigheter har satt en alltför hög ribba för dokumentation, uppföljning och tunga regelverk. Det lägger kvävande band på personalens motivation och hinder i vägen för dem tänker nytt och vill göra annorlunda. Som vill pröva sig fram och upptäcka nya arbetssätt och ny teknik.

Sjukvården ska vara till för medborgaren, inte för politiken. Det är hög tid att en över 100 år gammal struktur skrotas. Det behövs en ny organisation som mer fokuserar på uppdraget och resultatet, som låter professionen styra vården och som utgår ifrån patientens behov. Med tanke på de stora mängder skattepengar som satsas i vården varje år har människor rätt att förvänta sig mer än att stå med mössan i hand och känna tacksamhet för att de överhuvud taget får komma in till vården alls. Både patientens och personalens inflytande över sin egen situation måste stärkas och det måste bli mindre detaljstyrande politik.

Genom att samla all offentlig sjukvård inom samma organisation kan en ny helhetssyn skapas och vi kan får en mer jämlik vård i hela Sverige. Idag är till exempel chansen att överleva vissa typer av cancer i hög grad beroende av var du bor. Också väntetiderna varierar kraftigt mellan olika regioner. I Region Skåne fick bara 64 procent av patienterna komma till operation eller behandling inom 90 dagar efter beslut, medan samma siffra i grannlänet Halland var 94 procent enligt statistik från december 2019.

Det duger inte att Sverige som välfärdsland levererar så dåliga resultat trots att vi betalar så hög skatt till välvärden. Nu måste vården på allvar bli jämlik. Vi har nått vägs ände. Regionernas tid är ute och det är dags för en genomgripande strukturreform inom sjukvården i Sverige.

Jag tror inte att framtiden med digitalisering och andra utmaningar kommer att acceptera 21 huvudmän som driver hälso- och sjukvård på helt olika sätt. Låt oss börja förändringsresan här och nu genom att lägga ner Region Skåne.

Anders Lundström (KD)
regionråd och ordförande för Helsingborgs lasarett