DEBATT. I dag (7/2) besöker socialminister Lena Hallengren (S) Skånes universitetssjukhus i Lund. Samtidigt får socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) information om Region Skånes arbete med försäkringsmedicin och rehabilitering.

Att det visas intresse för vad som händer i Skåne är naturligtvis välkommet.

Utmaningarna för hälso- och sjukvården är i stort sett desamma i hela landet. Mest aktuella i Skåne just nu är rapporterna om försämrad tillgänglighet i cancervården, om oacceptabla väntetider i psykiatrin och sjunkande insatstider för ambulanserna.

Vi är de första att ta dessa krisbeskrivningar och larmrapporter till oss. Vårdköerna är fortfarande för långa, en del kurvor går dessutom åt fel håll.

Men andra kurvor har vänt. Några av de initiativ vi har tagit under vårt första år vid makten har gett önskat resultat. Andra satsningar har vi inte majoritet för att genomföra. Tyvärr.

Vår vision är en köfri vård. Vårdköer ska inte användas som ekonomisk regulator. Därför är vi beredda att stimulera fram en mångfald av vårdgivare, att stärka patientmakten och att ge personalen större möjligheter att påverka. Vi önskar att fler partier hade insett vad som krävs.

Under förra mandatperioden fick Skåne prova en mer centralistisk anslagspolitik, det gick inget vidare. Vid en jämförelse mellan ingångvärdet 2015 och utgångsvärdet 2018 framgår det att antalet som stod i kö längre tid än vårdgarantins 90 dagar för att få sin operation eller åtgärd ökade med 65 procent, eller 2 246 patienter. Detta trots att det totala antalet patienter i kön låg kring drygt 18 000 både i början och slutet av mandatperioden.

Under 2019 har vi fått stopp på den kraftiga ökningen av väntan till operation eller annan åtgärd. Antalet som fick stå i kö olagligt länge fortsatte dessvärre att öka, men landade på låga 2 procent eller 114 patienter.

Att vårdköerna skulle bero på bristande ekonomiska resurser är det nu förhoppningsvis inte många kvar som tror.

Förra mandatperioden fick den skånska hälso- och sjukvården 6,2 miljarder kronor mer i skattemedel att röra sig med. Det är en ökning från 27,5 till 33,7 miljarder. Under 2019 var vi glada över att kunna skjuta till ytterligare 2,4 miljarder kronor. På fem år har alltså vården fått en ökning av sin skattefinansiering med 31 procent, utan att antalet patienter har blivit märkbart fler.

Detta är en osedvanligt bra uppräkning, i vilken bransch som helst.

Samtidigt har antalet händer i vården blivit mångfalt fler. Sammanlagt ökade antalet anställda i Region Skåne, inklusive Folktandvården AB, med 3 771 personer till 36 149. Region Skåne har fått 11,6 procent fler anställda på fem år.

Av den genomlysning av tillgänglighet och ekonomi som har gjorts framkommer att den samlade vårdproduktionen i egen regi har minskat med 1 procent per år. Läkarnas produktion minskade med 5 procent per år. Det har alltså anställts fler till ett system som länge har varit i behov av reformering.

Så kan vi inte ha det. Därför går vi nu vidare med en rad förslag för att effektivisera den skånska hälso- och sjukvården. Fler kan dela på bördorna och dra åt samma håll. Personalen måste tillåtas ta större ansvar. Alla resurser ska användas optimalt. De små sjukhusen ska specialiseras, vilket ger de stora akutsjukhusen mer svängrum. Med en sammanhållen vård blir hela Skåne vinnare.

Det finns, som konstaterat, brister i skånsk hälso- och sjukvård. Dessa ska bekämpas hårt och konsekvent. Men utvecklingen måste vändas på något annat sätt än att bara anställa mer personal och skjuta till mer resurser. I stället ska personalen involveras, det måste till nya sätt att samarbeta för att skåningarna ska få ut maximal vårdkapacitet för sina skattekronor.

Carl Johan Sonesson (M)
regionstyrelsens ordförande

Gilbert Tribo (L)
gruppledare för Liberalerna

Annette Linander (C)
gruppledare för Centerpartiet

Per Einarsson (KD)
gruppledare för Kristdemokraterna
Region Skåne