KRÖNIKA. Kollektivtrafik, enligt Nationalencyklopedin ”trafik där resenärer i organiserad form tillsammans använder ett fordon”. Vad betyder det egentligen? Vad innebär det för den enskilde skåningen och vad innebär det för mig som ansvarig politiker?

Det har givetvis förändrats över tid med tanke på teknisk utveckling, digitalisering och människors vilja att resa och upptäcka mer. Principen står dock fast – de allra flesta är beredda att göra avkall på sina intjänade pengar via skattesedeln för att det ska finnas goda möjligheter att resa till arbete, studier, fritidssysselsättning och nöjen. Politikens ansvar är att säkerställa att den organiserade formen för att tillsammans använda ett fordon fungerar. Bussen eller tåget ska gå i tid, det ska ske till en kostnad som inte är orimlig och det ska inte belasta miljön utan tvärtom vara en viktig del av vårt gemensamma ansvar för att minska utsläppen.

Kollektivtrafiken har inget egenvärde om människor inte reser med den. Jag kanske sticker ut hakan när jag säger så, men det är faktiskt resandet som spelar roll. Det är när människor kan pendla på ett effektivt sätt och ställa bilen, när fritidsaktiviteter för barnen blir möjliga och livspusslet går ihop som våra bussar och tåg faktiskt spelar roll för enskilda skåningar och för hela Skånes utveckling. Det bär jag med mig varje dag i mitt uppdrag som ordförande i kollektivtrafiknämnden.

Demografin och förutsättningar för att bedriva kollektivtrafik förändras hela tiden. Det kan handla om stor inflyttning till vissa orter och utflyttning från andra, företag som etableras eller lägger ner, nya gymnasieskolor som förändrar resmönstret på en hel ort. Då måste kollektivtrafiken hänga med och dialogen med kommunerna är som allra viktigast. Hur kan vi hjälpas åt att öka resandet? Kan vi lägga om en linje så att den passar med hur människor vill resa idag och inte för tio år sedan? Alltid med resenären i fokus men med en stor respekt för ekonomisk och miljömässig hållbarhet.

Det kan ofta låta som att det finns en konflikt mellan de större städerna och landsbygden när det gäller kollektivtrafiken, men det hänger i allra högsta grad ihop. Bussar i städerna med högt resande är en förutsättning för att kunna ha ett tillgängligt utbud även på landsbygden. Om en linje får färre avgångar på landsbygden är kritiken ofta att man borde minska utbudet i städerna istället, men effekten av att minska utbudet på linjerna i städerna skulle snarare leda till ett behov av att minska trafiken ännu mer på landsbygden.

I förslaget till nytt trafikförsörjningsprogram för 2020-2030 ökar vi basutbudet för de mindre skånska orterna. Till exempel får lokalt viktiga stråk, som omfattar alla tätorter med 300 – 999 invånare, ett basutbud med 7 dubbelturer per vardag. Men varför inte orter med 200 eller 100 invånare?

Man kan bara tömma en ort en gång och när alla har åkt till jobbet eller skolan finns det inga kvar. Visst kan man önska sig en buss vid husknuten oavsett var man bor. Fram tills jag nyligen blev permanent ö-bo på Ven bodde jag 3 kilometer utanför Örkelljunga. Visst hade jag haft nytta av en buss utanför mitt hus och våra fyra grannar, men jag inser att det inte fungerar. Det är inte hållbart för vår gemensamma ekonomi och det är inte hållbart för miljön med de stora och tomma bussar som hade kört mig och mina grannar.

Moderna lösningar för kollektivtrafiken på landsbygden är en prioriterad fråga för Allians för Skåne. Under 2020 utreds möjligheter och utmaningar till förbättring av kollektivtrafik på den skånska landsbygden. Aktuella områden är till exempel digitalisering, samarbete med kommunerna och kombinerad mobilitet som innebär att olika trafikslag kombineras i hela resan. Jag ser fram emot nya åtgärder som kan underlätta för befintliga resenärer och sänka trösklarna för fler att välja att resa kollektivt.

Carina Zachau (M)
regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden