DEBATT. Marsmånaden år 1888 var rekordkall, i Götaland uppmättes temperaturer så låga som omkring 35 minusgrader. Om det var den bitande kylan under födelseåret som fick Ystadbon Anna Q. Nilsson att söka sig utomlands och till slut hamna i soliga Kalifornien ska vi kanske låta vara osagt, men säkert är att hon där gjorde sig en fantastisk karriär som framförallt skådespelare. Tvåhundra stumfilmer och fyrtionio ljudfilmer blev det, så där mellan tummen och pekfingret, och en stjärna på Hollywood Walk of Fame. I Sverige spelade hon bara in en film och det var Värmlänningarna (1921), en film som länge ansågs vara förlorad, men 1998 återfanns en kopia i Moskvas filmarkiv som kunde restaureras. En i det närmaste osannolik historia, men ändå så typisk för Anna Q. Nilsson. Det är helt enkelt ”the stuff that dreams are made of”, tyg och tråd för kreativa manusförfattare. Men också, rätt förvaltat, sådant som ger levebröd åt skådespelare, jobb åt cateringföretag och skatteintäkter.

Fast innan vi tar den tanken vidare återvänder vi till Ystad. Med snabbspolningsknappen nedtryckt tar vi oss förbi 1900-talet och stannar först en bit in på 2000-talet, för det är då som Film i Skåne börjar bedriva verksamhet i de gamla luftvärnshallarna på regementsområdet. Hallarna, två till antalet och döpta till Ernst Hugo och – just det – Anna Q, har genom åren upplåtit utrymme åt såväl Pernilla Augusts regidebut som en viss operaälskande kriminalkommissarie. En framgångssaga i många avseenden alltså, men som de flesta sagor så innehåller även denna en del mörka moln och en styvmoder som inte riktigt förstår att hennes askunge är en prinsessa på tillväxt.  

Skåne har idag runt 1000 bolag verksamma inom film och rörlig bild, med en årlig tillväxt på ca 6 procent. Samtidigt är Sverige ett av få länder i Europa som inte har ett produktionsincitament. Något som gör att många svenska film- och tv-produktioner väljer att förlägga hela eller delar av sin inspelning till länder som har produktionsincitament, samt att vi inte lockar till oss utländska aktörer i den grad som vi annars skulle kunnat göra.

Frågan är hur mycket Sverige och Skåne förlorar på att inte fullt ut stödja en industri som likt få andra näringar har möjlighet att generera positiva effekter långt utanför det egna näringsområdet? Med alltifrån regional tillväxt till stärkt attraktionskraft och ökad turism som realistiska möjligheter. För som det är idag missgynnas Sverige i konkurrensen om inspelningsplatser för internationella filmer. Detta ger negativa konsekvenser och uteblivna effekter för såväl kreativa näringar som för film- och tv-branschen. Och än värre, idag lägger staten ca 240 miljoner kronor och svenska regioner ca 155 miljoner kronor på att finansiera filmproduktion, men av denna finansiering är det enbart den regionala finansieringen som garanterar att medlen används i Sverige.

Västra Götalandsregionen och Film i Väst är sedan länge kända för sin framgångsrika filmproduktion. Här har alltifrån Fucking Åmål till Jalla! Jalla! och Snabba Cash spelats in. Men konkurrensen från andra länder, där produktionsincitament finns, har hårdnat. Vilket fått till följd att Västra Götalandsregionen valt att som pilotprojekt införa regionala produktionsrabatter. Det är naturligtvis mycket beundransvärt av Västra Götalandsregionen och positivt för filmproduktionen i regionen, men det är trots allt statens ansvar att se till så att alla regioner kan arbeta på samma villkor. Därför bör staten införa ett produktionsincitament i form av en 25-procentig produktionsrabatt på film- och tv-produktioners kostnader i Sverige, avseende löner och inköp av varor eller tjänster hos företag med säte och personal i Sverige.

I Tillväxtverket och Svenska Filminstitutets rapport ”Fler filminspelningar till Sverige” (ISBN: 978-91-88601-52-0) kan man läsa att Sverige är ett land som erbjuder en hög grad av ”ease of production”, men att detta dras ner av att den ekonomiska attraktionskraften är mycket svag. Kort sagt, att göra film i Sverige är lätt men dyrt. Alltför många tar därför hela sin produktion någon annanstans. Det gäller även när svenska miljöer ska skildras, något som rimligtvis gör det svårare att i framtiden erbjuda och utveckla fotspårsturism.

Införandet av ett nationellt produktionsincitament skulle stärka Skåne och hela södra Sverige. Den geografiska närheten till övriga Europa och de möjligheter som finns till gemensamma, internationella projekt för Film i Skåne och Copenhagen Film Funds hade också, om ett produktionsincitament hade blivit verklighet, gjort att den kompetens som finns hade fått betydligt bättre möjlighet att upprätthållas och utvecklas, samt att nya arbetstillfällen hade skapats. Alla studier som gjorts på införandet av produktionsincitament visar att de är samhällsekonomiskt framgångsrika, skatteintäkterna har ökat mer än kostnaderna. Inom många näringar så skapar digitaliseringen utmaningar men inom film och tv innebär det en möjlighet att växa, så att förutsättningarna finns vet vi. Sverige och Skåne är en bra plats för film.

Möjligheterna att använda sig av film för att marknadsföra en trakt eller en hel region är goda och långt ifrån fullt utforskade. Men lyhördhet och fingertoppskänsla krävs, så att det regionala utvecklings- och marknadsföringsarbetet inte blir begränsande för det kreativa och konstnärliga filmskapandet. I Tillväxtverket och Svenska Filminstitutets rapport flaggar man för att ”Två skilda intressen kan dock stå mot varandra: turistmålets önskan om en positiv bild i film mot filmarnas kreativa avsikter.” Det är viktigt att ha detta i åtanke när man i framtiden utformar dokument och riktlinjer för samarbetet mellan regioner och filmskapare. Samtidigt är det ofta i gränslandet som det verkligt intressanta händer, där drömmare, visionärer, kreatörer, byråkrater, politiker och entreprenörer möts. Kalifornien och Hollywood är ett typexempel. Så låt oss skapa bättre förutsättningar för dessa samarbeten i framtiden. Låt oss ge den lokala kompetensen möjligheter att arbeta och utvecklas på hemmaplan, så att dagens och framtidens Anna Q. Nilsson kan stanna, eller till och med komma hit. Låt oss stärka svensk och regional film med ett produktionsincitament.    

Magnus Lunderquist (KD)
ordförande i kulturnämnden

Anna Jähnke (M)
ordförande i regionala utvecklingsnämnden

Louise Eklund (L)
1:e vice ordförande i regionala utvecklingsnämnden

Cristina Glad (L)
1:e vice ordförande i kulturnämnden