KRÖNIKA. En av de stora frågorna inför Europavalet handlar om klimatet. Varken Sverige, Tyskland eller Spanien kan motverka klimatförändringarna på egen hand, utan för en framgångsrik klimatpolitik måste vi kunna samla hela EU. Det kräver långsiktighet och fokus på det övergripande målet, inte mer detaljreglering eller generaliseringar av länders olika utmaningar.

För att föra en trovärdig klimatpolitik behöver vi ta fortsatta steg mot en europeisk energimarknad. Socialdemokrater och miljöpartister, som gärna slår sig för bröstet i klimatpolitiken, måste inse att Sveriges energimarknad inte bara är Sveriges, utan del av Europa.

Sverige tillhör de länder som har näst intill helt koldioxidfri produktion av el, tack vare vår kärnkraft och stora andel förnybar energi. Samtidigt är många andra länder i Europa fortfarande beroende av smutsig kol och rysk gas. Genom att exportera svensk kärnkraft till länder som Polen och de baltiska länderna kan de börja fasa ut delar av sin kolkraft.

Svensk kärnkraft kan spela en viktig roll för Europas strävan att minska beroendet av fossila energikällor. Just nu pågår diskussioner om huruvida EU ska klassificera kärnkraften som en hållbar grön energikälla efter förslag från ansvarig expertgrupp.

Tyskland kan ses som ett avskräckande exempel. När Tyskland började snabbavveckla kärnkraft tvingades man övergå till mer fossila bränslen, just eftersom förnybara källor i sig inte är tillräckliga. Tyskland har också varit drivande i att låta ryska Gazprom bygga gasledningen Nord Stream 2 genom Östersjön, som skulle innebära förödande konsekvenser ur miljöhänsyn och från ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Nord Stream 2 skulle få konsekvenser även för Sveriges säkerhet. Därför hade det varit önskvärt om Sveriges regering och Stefan Löfven hade lyft blicken och koordinerat bättre med den danska regeringen innan man gav grönt ljus för Nord Stream 2.

Även när det kommer till klimatmålen finns en avgörande höger-vänster-konflikt, som påminner om den vi ser i Sveriges riksdag. Socialdemokrater och miljöpartister är ivriga förespråkare av mer detaljreglering och symbolpolitiska satsningar medan vi har eftersträvat en effektiv klimatpolitik som kan samla Europas länder. Det är viktigt att komma ihåg att vad som har gjort Sveriges klimatpolitik framgångsrik har varit just att den har baserats på en fri marknad med incitament, snarare än att detaljstyra vägen att nå målen.

Lika viktigt är det att komma ihåg att klimatet inte stannar vid Europa. För att EU ska vara ett klimatföredöme i världen måste vi visa hur vi kan förena minskade utsläpp med ökad tillväxt. Endast så kan vi få länder som Kina, Indien och USA att följa efter. Den europeiska energiunionen är inte bara en förutsättning för att vi själva ska klara våra utsläppsmål, utan också en trovärdighetsfråga gentemot resten av världen.

EU har i dag redan världens mest ambitiösa klimatpolitik, men det finns mycket som kan göras bättre, och inte minst mer effektivt. Då bör vi i utformningen av europeisk klimatpolitik ta lärdom av det bästa av svensk klimatpolitik och överge det sämsta av svensk klimatpolitik.

Gunnar Hökmark (M)