KRÖNIKA. Det blev inget extraval. Jag tror de allra flesta svenskar tycker det är bra. Men nu väntar snart nästa val: Valet den 26 maj till EU-parlamentet.

Valrörelsen till EP-valet och vilka frågor som kommer att dominera har alltid varit svåra att förutse. Ofta har det handlat om ämnen, som inte avgörs i EU-parlamentet. Ibland har EP-valet används för att att straffa den sittande regeringen!

Det första direkta valet till parlamentet skedde 1979, alltså för 40 år sedan.

Valdeltagandet inom hela unionen har fallit från drygt 60 procent till omkring 40 procent vid valet 2014.

I vårt land har däremot intresset ökat och över hälften av de röstberättigade deltog i valet för fem år sedan.

Min egen erfarenhet efter sex EP-valrörelser är att de tydliga EU-frågorna har börjat ta över från inrikespolitiken. Jag hoppas att denna utveckling fortsätter i år.

Det finns många avgöranden inom EU som direkt eller indirekt påverkar oss som medborgare, fler än vi tror.

Det finns en förklarade hemsida, där man kan få reda på en hel del vad EU sysslar med. ”Vad EU gör för mig”, en spännande och, faktiskt, en smula överraskande läsning.

De senaste fem åren har varit påfrestande för EU-samarbetet.

Vi lever i en osäker värld med en maktlysten Putin och en oberäknelig president i Vita huset samt ett allt starkare Kina. Ett samlat Europa behövs nu därför mer än någonsin.

Populistiska krafter från höger och vänster försöker slita isär vår kontinent, något som med all säkerhet också kommer att vara en del i årets valrörelse.

De nationella krafterna som ser EU som något ont försöker nu ena sig; Orban i Ungern, Salvini i Italien, Le Pen i Frankrike, Wilders i Holland och Kaczyński i Polen. Men det kommer nog inte bli så lätt. De må ena sig i sin aversion mot Bryssel, men troligen inte i så mycket mer.

Italien vill ha hjälp med flyktingar över Medelhavet, det vill inte Ungern hjälpa till med. Salvini är kompis med Putin, det är inte Kaczyński.

Flera av dessa högljudda ledare må hudflänga EU för det mesta och därtill vägra att följa gemensamma åtaganden.

Men när det handlar om att få regionala stöd och subventioner av olika slag är det annat ljud i skällan. Här behövs striktare regler. Bryter ett land mot ingångna avtal, skall sanktioner utdömas och pengar dras in.

Det finns åtskilligt annat att debattera i valrörelsen som Europas konkurrenskraft, klimathot, migration, säkerhetspolitik samt ett rättvisare och ett mer socialt Europa.

Här hoppas jag på en klargörande debatt, som visar var de svenska partierna står.

Vi svenskar har ofta framstått som ”motvilliga européer”, som flera politiska partier tycks se som en fortsatt rimlig linje för vårt land.

Denna avvaktande attityd har varit – och är – skadlig för Sverige. Det är svårt att ta oss riktigt på allvar, när det bränner till i EU-samarbetet, om tövan då får dominera. Se tveksamheten om utökad samverkan om brottsbekämpning eller oviljan att stärka banklagstiftningen.

En av våra främsta EU-kännare, Ylva Nilsson, har just kommit ut med en skrift som med kunskap och en god portion ironi skildrar Sveriges dilemma med titeln “Svensk EU-politik: Med ett tvärsäkert kanske”. Hennes lilla skrift borde varje EU-intresserad läsa!

Jag vill gärna se en djupare debatt om Sverige skall tillhöra EU:s inre kärna, det vill säga de nitton euro-länderna, eller gradvis hamna utanför de möten, där de viktiga besluten om Europas framtid fattas?

Den gemensamma valutan introducerades för 20 år sedan och har sammantaget varit en stor framgång.  Ibland påstås motsatsen, vilket är fel.

Många ekonomer förutspådde eurons sönderfall under finanskrisen. Så skedde inte! Tvärtom! Det var euron och ECB som höll ihop EU, när det som bäst behövdes. När euro-samarbetet nu reformeras borde Sverige vara med.

Låt oss inte glömma att tillkomsten av euron var avgörande för att göra det möjligt att ena Tyskland efter Murens fall. Ett enande som i sin tur banade väg för det utvidgade EU vi har idag.

Jag hoppas på en framtidsinriktad, öppen och positiv EU-valrörelse.

Precis när jag är på väg att sätta punkt, nås jag av att vi fått en ny EU-minister, Hans Dahlgren, förvisso erfaren, men ett ganska ospännande val!

Olle Schmidt